Sveriges godaste kanelbullar finns på Pressbyrån. Det är bara så. Var man än befinner sig kan man gå in på Pressbyrån och ta sig en nybakt kanelbulle med en kopp kaffe för bara femton kronor. Överallt utom i Linköping. Pressbyrån vid stora torget bakar en liten laddning bullar på morgonen. Håller man sig inte framme då får man skylla sig själv. Resten av dagen verkar vara bullfri. Försöker ägaren skydda oss från tandtrollen, eller tror han bara inte på kanelbullen?
Hur kan detta hända? Det är visserligen ett i-landsproblem, men hur kan man hyra ett av stans bästa hörn och låta det förfalla till en sunkig spellokal utan kaffe eller bullar? Min teori är att bristen på bullar är ett tecken på att Pressbyrån i Linköping egentligen bara är en front som döljer någonting mörkt och ondskefullt... Droger, prostitution eller slavarbete?